Tiden kring sekelskiftet 1900 var fylld av nyheter på nöjesfronten. Biografen, då kallad ”fattigmansteatern”, gjorde entré och den första grammofonskivan spelades in.
Det var en tid där varietéerna fortfarande lockade med lättklädda damer, och där en enkel hästhandlare kunde bli biografkung. Restaurangerna fylldes av tonerna av sina egna orkestrar – och där musiken spelades flödade även absint och grön chartreuse.
Fascineras eller förfäras av de säregna berättelserna – som den om dansösen på Sveasalen, beskriven som ”barfota upp till hakan”, eller dramatiska skildringar av dödliga folksamlingar utanför Grand Hotel.