På 1930- och 40-talet sågs den nybyggda stadsdelen Hammarbyhöjden som en ”sovstad” långt från innerstaden.
I de kommunbyggda barnrikehusen myllrade det av ungar. Lägenheterna var modernt inredda och mellan de smala funkishusen kunde barnen härja fritt ute i naturen.
Efter några decennier med halverad folkmängd och tynande service vände utvecklingen. Nya bostäder byggdes där unga familjer flyttade in.
I dag är Hammarbyhöjden en av de populäraste stadsdelarna längs tunnelbanans linje 17, men med förändrad karaktär och annan befolkningssammansättning.