Fasadputsens historia i Stockholm
Följ med på en resa genom fasadernas historia. Lär dig hur puts, färger och dekorationer har förändrats från 1880-talet fram till 1950-talets moderna mönster.
1880-tal
Fasaderna hade mycket dekor och mönster. Hela fasaden målades ofta i en enda färg, oftast gult eller grått för att likna sten. Man använde slät kalkputs och kalkfärg. Detaljer i gips eller metall målades med oljefärg i samma nyans.
1890-tal
Äkta sten och tegel blev populärt. Om pengarna inte räckte härmade man stenen med hjälp av puts och målade fogar. Färgerna var stennära som ljust gult, grårosa och brunrött. Putsytan var antingen slät eller grov.
1900–1910
Fasaderna blev slätare och fick rundade burspråk. Längst ner använde man ofta natursten. Väggen ovanför målades i en enda ljus färg. Som dekor användes mönster i putsen, kakel, glas eller tegel.
1910-tal
Äkta material blev modernt igen, särskilt tegel. Putsade hus fick grövre yta och starkare färger. Gulbeige fasad med grå detaljer var vanligt. Även terrasitputs med glimrande stenar började användas.
1920-tal
Husen fick en stram och regelbunden stil. Man använde grov kalkputs och konststen i stället för natursten. Färgerna blev djupa och kraftiga i gult, rött, grönt och blått. Detaljerna målades i avvikande färger.
1930-tal
Funkisstilen tog bort all onödig dekor. I stället satsade man på fina balkonger och dörrar. Fasaderna gjordes helt släta. De målades med kalkfärg i ljusa nyanser som vitt, ljusgrått och ljusgult.
1940–1950-tal
Materialbrist under kriget ledde till att nya material utvecklades. Kalkputs var ändå vanligast. På 1950-talet kom starkare färger tillbaka. Det blev också populärt med repade ytor och mönster i rutor eller diagonaler.