Vi använder kakor (cookies) för att ge dig bästa möjliga funktion på vår webbplats. Innan du godkänt sätter vi bara nödvändiga kakor. Du kan välja vilka kakor vi får använda.
Stadsmuseets hus vid Slussen berättar om fängelsehålor, ryska köpmän och spelkortsfabriker. Följ med på en tur genom husets långa och brokiga historia!
Stadsmuseet finns i ett hus som heter Södra stadshuset och det är Stockholms stads äldsta offentliga byggnad. Historien börjar år 1680 då Södra stadshuset står färdigbyggt. Eller kanske ännu litet tidigare:
Tessins den äldres vision om ett ståtligt generalfaktorikontor. Nationalmuseums arkiv.
Det blev inget gigantiskt handelspalats
På arkitekten Tessins den äldres ritningar från 1662 ser vi planer på ett dubbelt så stort hus, ett gigantiskt barockpalats med fyra torn. Det skulle bli ett generalfaktorikontor, i syfte att främja svensk export. Så blir det inte utan staden går in och låter uppföra en mindre byggnad: en huvudlänga mot Götgatan och två flyglar ut mot ett ryskt handelskvarter – Ryssgården.
En brand drabbar huset direkt
Just som Södra stadshuset står klart år 1680 utbryter en brand på Ryssgården som sprider sig. Bland annat förstörs Södra stadshusets lanternin på taket. Under Tessin den yngres ledning renoveras huset och får ett nytt utseende.
Trolldomsbrott och krogliv
Under tiden har Södra kämnärsrätten (ungefär dagens tingsrätt) med sitt fruktade stadshäkte flyttat in. I rätten döms 1675–76 åtta kvinnor till döden för trolldomsbrott. En del av häktet är idag platsen för utställningen om Münchenbryggeriet, på plan 2. Bredvid, och under oss, finns den populära krogen Södra stadshuskällaren där Bellman med vänner känner sig hemma. Den kallas även Malmens källare. Idag kan vi se den i museet med namnet Källarstugan på plan 1, som den såg ut år 1748.
Stadshuskällarens vin
Den 30 oktober 1842 utbryter ett stort slagsmål på Malmens källare mellan officerare och gäster. När stadsvakten anländer är bataljen i full gång och så våldsam att de inte vågar att ingripa. Samtida illustration: Ferdinand Tollin.
I en stadshuskällare var vinet betydelsefullt såväl för värden som för gästen. I konsumenternas intresse försökte de styrande att reglera priset. Strax innan Södra stadshuskällaren öppnade fastslogs olika taxor per kanna vin, bland dem:
rhenskt muskatellvin, 5 daler silvermynt
malvasir, 6 daler
malörtsvin, 3 daler
höglandsvin, 3:16 daler
citronvin, 4:16 daler.
Källa: Södra stadshuskällaren av Irene Sigurdsson, ur Stadsvandringar 18, 1998. Priserna är svåra att räkna om till dagens penningvärde men låt oss säga minst 90 kronor för en kanna malörtsvin.
Klotter
På väggen i fängelsehålan har någon skrivit på ryska ”Fult i stenhus”. Kan betyda: Det är dåligt att leva i fängelse. De ryska fångarna förvisas senare till Visingsborg mitt i Vättern.
Ryssarna tar över
Ryssgården brinner igen 1694 och 1759, varefter de ryska köpmännen tar över flygelmagasinen och stadshusgården. Ända in på 1870-talet betraktas de som rysk egendom. Ryssarna kan också råka illa ut. Som efter slaget vid Narva 1700, då de spärras in i husets fängelsehålor. Idag kan vi se deras klotter i butikens lager, en halv trappa upp från gården.
Anatomisk teater med ett dissektionsbord i mitten och längs med väggarna en amfiteater. Bilden är från Anatomisalen i Gustavianum i Uppsala.
Dissektioner och frimurare
I södra flygeln mot Peter Myndes backe, längst ut mot torget på första våningen som idag är kontor, öppnar en anatomisk teater 1685. Här kan åskådare i undervisningssyfte se dissektioner av avrättade människor. Den får flytta, när de ryska krigsfångarna ovan ska inlogeras, till det som idag är en lokal för tillfälliga utställningar på plan 3. En rysk kyrka flyttar sedan in i lokalerna. Och det som varit frimurar-, bal- och konsertlokal blir katolsk kyrka, i dagens hörsal på plan 2.
”Korvar” bevarar ordningen på stadens gator. Eller rättare sagt, de sköter jobbet snäppet bättre än vakterna som kallades ”paltar”. Illustration: Hjalmar Morner.
Spår av korvar
1730 får den nyinrättade brandvakten Corps de garde, ”korvarna”, ett rum i hörnet av Götgatan och Peter Myndes backe. Rester av deras vistelse syns än idag i trapphallen mot Götgatan, på den balustrad där värjor slipats.
Danstillställning i Stadshussalongen som man når via en stentrappa från dagens Södermalmstorg. Annons i Stockholms Dagblad 16 februari 1847.
Dans, skolor och bostäder
År 1846 öppnar Södra Theatern i den före detta katolska kyrkan och ger under 20 år dansaftnar och föreställningar. Ett annat kapitel är alla skolor, en är en navigationsskola i dagens utställningsrum om Kungstornets kafé; den sista flyttar ut 1935. Det har funnits hyresgäster i huset sedan 1711 men även de får nu flytta – som familjen Pihlqvist som vi kan besöka i utställningen högst upp i huset.
Vinhandel i hörnet av Götgatan 1 och Hornsgatan. Foto: Larssons Ateljé, årtal 1913–1914.
Siden och likkistor
För andra är huset en arbetsplats. Ett sidenväveri startar redan 1687 i södra flygelns vindsvåning där många barn får arbeta. Det hela blir dock en stor förlustaffär för staden. Senare följer verkstäder för bland annat spelkort- och likkisttillverkning. Till detta kommer olika slags butiker, med entré från Götgatan och Brunnsbacken (dagens Södermalmstorg). I flygeln mot Södermalmstorg hittar vi Dalheim & Engströms välkända vinhandel med egen punschtillverkning.
Strandnära läge: Södra stadshuset och Brunnsbacken. Kopia av Einar Uggla efter Inces original från 1833.
Sträng kontrollmyndighet
I allmänhetens ögon är Södra stadshuset dock främst en myndighetsbyggnad. 1739 tillkommer Hall- och Manufakturrätten, i södra flygeln där vi idag kan prova hattar i utställningen. Rätten styr och kontrollerar stadens hantverksindustri och finns kvar till 1846. Uppe på vinden har de två arrestrum för de som sätter sig upp mot fabrikspatronerna. Några år senare avlöses Södra kämnärsrätten av andra domstolar, tillsammans med effektivare skattekontor.
Södra stadshuset mår inte så bra. Framför huset ser vi tågspåren. Foto: Axel Malmström, 1918.
Tåg, gödsel och förfall
1871 börjar järnvägstågen tuffa förbi, huset blir avskuret från sjösidan och förfaller allt mer. De öppna arkaderna i de nedre våningarna byggs igen och valvbågar på bottenvåningen sluts med bräder och blir till avträden. Reningsverket flyttar in och säljer gödsel i en lokal där det senare serveras varm lunchmat till lågt pris, på halvplanet ovanför dagens huvudentré. De gamla ryssmagasinen blir punschfabrik, livsmedelslager och kommunal tvättstuga.
Uppträdande på Stadsmuseets gård. Foto: Lennart af Petersens, 1972.
Huset räddas
Inför den förestående Slussenombyggnaden i början av 1900-talet diskuteras rivning av huset. För att rädda Södra stadshuset är ett av förslagen att det ska göras om till en järnvägsstation. Lyckligtvis bildas en kommitté som hellre vill se ett stadsmuseum. Så sker också. Efter ett förberedande 1930-tal öppnar Stadsmuseet 1942 sina dörrar för allmänheten. 1963 flyttas huvudentrén från Götgatan till museets gård och trappan ner från Ryssgården kommer till.
